Min förlossning 29/8- 2012

Jag vaknade i soffan 02.45, av att vattnet gick. 

Sömnig som jag var trodde jag för en stund att jag hade kissat på mig. Sen förstod jag att det måste nog varit vattnet som gick. Ganska så fort därefter kom det kraftiga "mensvärkar". Då ringde vi in till förlossningen för att kolla vad vi nu skulle göra. Hon som svarade på Helsingborgs Lasarett sa åt mig att jag skulle gå och lägga mig igen och ringa tillbaka igen vid 8-9 morgonen därpå. I och med att jag var förstföderska. 

Jag försökte sova, men "mensvärkarna" gick över till riktiga värkar redan vid 4 på morgonen. Då hade jag 5-6 min mellan värkarna och det gick verkligen inte att sova, det kan jag lova. Jag tappade upp ett bad med ljummet vatten för att se om det skulle hjälpa. Men till sist bad jag Christoffer att ringa till förlossningen igen. Jag hade nu 5min mellan värkarna och klockan kan ha varit runt 5 på morgonen. Helsingborgs lasarett svarade med att de hade fullt! ..och bad oss ringa till Lund istället. Märkligt att de inte nämnde det när vi ringde första gången, så man åtminstone kunde varit lite beredd på det. Christoffer ringde till Lund.. där var också fullt! De hänvisade oss till Malmö.. vi ringde även dit, men där svarade en riktig tjurkärring och vi kände inte alls för att åka dit. Då fanns det bara ett alternativ kvar.. Halmstad. Vi ringde dit och de bad oss komma dit direkt. 

Christoffer körde ganska fort dit och försökte hålla redan på vägen och värkarna samidigt. Han hade laddat ner en värkapp på mobilen som han använde. Det finns snart appar till allt. Jag försökte andas igenom varje värk, och tänkte hela tiden: "Det här är bara början, det kommer att bli värre". 

Strax innan 07.00 var vi inne på förlossningen i Halmstad. 

Då var jag 5-6cm öppen och hade typ 1-2min mellan värkarna. Barnmorskan började plocka fram för förlossning och sa att det trycker på bra nu och det går väldigt fort. De satte in något på Enzos huvud som kunde läsa av hur han mådde. Hon sa att han inte riktigt mådde så bra av att det gick så fort, och då beslutade vi oss för att stanna upp förlossningen lite. 

Läkaren satte in ryggbedövning och då kände jag inte värkarna längre. Värkarna var kvar, bara det att jag inte kände dem. Jag kunde följa värkarna på monitorn bredvid sängen, men jag kände ingenting. 

Enzo mådde bättre och hans huvud flyttades sakta och gradvis ner i kanalen under några timmar. Under tiden så kunde jag gunga fram och tillbaka, gå runt med min gåstol, äta glass och tom sova lite in emellan. Bra för både mig och Enzo.

15.30 var jag 9,5cm öppen och Enzo låg redo för att komma ut. Då tog läkaren bort ryggbedövningen och 16.15 kunde jag känna första krystvärken. 30min senare, 16.45, kom lille Enzo till världen. 

Helt fantastiskt! ..och inte ett enda stygn behövde jag! Känslan när jag fick upp honom på bröstet går inte att förklara. Magiskt. Det måste man uppleva för att förstå. 

..och alla värkar är borta och man känner inget mer. Märkligt och underbart.

Jag hade tydligen inte sagt så mycket under mitt krystarbete, jag var väldigt fokuserad på att andas och lyssna på vad barnmorskan sa. "Det kittlas", hade jag fått ur mig när Enzo nästan var ute. Då började nästan barnmorskan att skratta, det var något hon inte hade hört förut. Jag kommer inte ens ihåg att jag sa det. 

Här går jag runt och vaggar fram och tillbaka med min gåstol.

Christoffer äter glass ;) 

Lite drogad..

Ligger och sover över sängkanten..

Världens absolut bästa känsla!

Mackor och saft har nog aldrig smakat så gott som det gjorde här. 

Lycklig och stolt pappa! 

Christoffer var verkligen ett bra stöd under förlossningen, jag kommer ihåg att han sa typ: "Älskling jag ser hans huvud! Kom igen nu,snart är han här!" 

Här har vi kommit in till BB.

Vi kan verkligen rekommendera att åka till Halmstad. Jag hade en riktigt duktig barnmorska och personalen inne på BB var super trevliga.

Första läkarkontrollen klarade Enzo med högsta betyg :) 

Vi stannade på BB i två dygn. 

Från början hade vi tänkt att stanna i tre dygn, men vi kände att vi ville hem iom att vi var i Halmstad. 

Christoffer kunde stanna över båda nätterna och vi hade ett stort och fint rum med dubbelsäng.